Skriver bok!
i fredags köpte vi ny tv.. de va gött... så bort med feta tv:n och in med nya fina 42"
så det har blivit lite filmtittande i helgen iaf.
i lördags fick vi besök. då fick jag äntligen spela mitt spel som jag fick i födelsedagspresent i fjol. har ju bara spelat de 2 eller 3 gånger.
men nu så.. de va kul.
Just nu passar jag på att skriva lite mer bok. för william sover.
Min bok heter Prematur Prinsen. och handlar om mig och william. och våran upplevelse på sjukhuset mm.
smakprov..!
På lördag morgon tar jag några staplande steg, det gör ont men det går. Jag kan och jag SKA åka till min son. Det bokas ett flyg, och kl 12 är vi på väg. När vi kommer fram och har lämnat alla saker på rummet, (ännu ett BB rum utan bäbis). Så går vi ner, eller jag åker i min rullstol. Ner till 95 F. skönt att man känner igen sig. De var ju trots allt bara 4 dagar sen vi var där och hälsade på och bokade in en snitt-tid till 3 Februari.
Vi stannar i “slussen” och tvättar händerna länge och noga och spritar händerna också. Sen går/åker vi in. Förbi sal 1, sal 2 och in i sal 3. Där finns det 4 platser var av två är tomma. På plats 4 i Sal 3 ligger min lilla William. Han ligger i en kuvös, i respirator.
Vi hade frågat på sjukhuset när han föddes om dom tyckte det såg ut att vara lite tarmar ute.
“nej det såg ut att var mycket, och dom såg inte riktigt fina ut heller”
Så vi var nervösa över att få se hur läget var. Men när vi fick syn på honom blev vi glatt överraskade. Magen var hur fin som helst. Alla tarmarna hade gått in på en gång. Man kunde inte ens se ett ärr. Det enda var en liten navelsträngs snutt som alla nyfödda barn har.
Nu var inte ett gastroschis barn längre. Nu var det ett prematurbarn. En liten kille som vägde 1140 gram, och var 35 cm lång. Han var som en liten falukorv med ett äpple som huvud. Och stortån som en popcornkärna. Öronen var 2 cm stora. Och han rymdes i mina händer.
så det har blivit lite filmtittande i helgen iaf.
i lördags fick vi besök. då fick jag äntligen spela mitt spel som jag fick i födelsedagspresent i fjol. har ju bara spelat de 2 eller 3 gånger.
men nu så.. de va kul.
Just nu passar jag på att skriva lite mer bok. för william sover.
Min bok heter Prematur Prinsen. och handlar om mig och william. och våran upplevelse på sjukhuset mm.
smakprov..!
På lördag morgon tar jag några staplande steg, det gör ont men det går. Jag kan och jag SKA åka till min son. Det bokas ett flyg, och kl 12 är vi på väg. När vi kommer fram och har lämnat alla saker på rummet, (ännu ett BB rum utan bäbis). Så går vi ner, eller jag åker i min rullstol. Ner till 95 F. skönt att man känner igen sig. De var ju trots allt bara 4 dagar sen vi var där och hälsade på och bokade in en snitt-tid till 3 Februari.
Vi stannar i “slussen” och tvättar händerna länge och noga och spritar händerna också. Sen går/åker vi in. Förbi sal 1, sal 2 och in i sal 3. Där finns det 4 platser var av två är tomma. På plats 4 i Sal 3 ligger min lilla William. Han ligger i en kuvös, i respirator.
Vi hade frågat på sjukhuset när han föddes om dom tyckte det såg ut att vara lite tarmar ute.
“nej det såg ut att var mycket, och dom såg inte riktigt fina ut heller”
Så vi var nervösa över att få se hur läget var. Men när vi fick syn på honom blev vi glatt överraskade. Magen var hur fin som helst. Alla tarmarna hade gått in på en gång. Man kunde inte ens se ett ärr. Det enda var en liten navelsträngs snutt som alla nyfödda barn har.
Nu var inte ett gastroschis barn längre. Nu var det ett prematurbarn. En liten kille som vägde 1140 gram, och var 35 cm lång. Han var som en liten falukorv med ett äpple som huvud. Och stortån som en popcornkärna. Öronen var 2 cm stora. Och han rymdes i mina händer.
Kommentarer
Trackback
